Betongspaning med Malin Löfsjögård

Strängbetong fyller 80 år! Det vill vi fira! Låt oss därför framtidsspana - vad kommer möta oss framöver?

Betong, trä, stål och glas kommer att vara byggindustrins basmaterial under många år framöver; tillsammans med nya kompositmaterial. Det är Svensk Betongs vd, Malin Löfsjögård, övertygad om.

Betong är både uråldrigt och modernt. Det användes för flera tusen år sedan och det används i dag. Därmed är det också ett futuristiskt material.

– Betongen kommer att vara väldigt viktig även i framtiden. Sett till tillgång, mångsidighet och användningsområden finns det egentligen ingenting som den direkt kan bytas ut mot, säger Malin Löfsjögård.

Samverkan växer mellan olika material

Däremot tror hon att den nuvarande polariseringen, där olika material ofta ställs emot varandra, på sikt ersätts av en större samverkan.

– En byggnad består ju väldigt sällan av bara ett material. I framtiden tror jag att man mer kommer att tänka ”rätt material på rätt plats”, hitta de bästa kombinationerna och ta bättre vara på de enskilda materialens unika egenskaper.

Men, tillägger hon med emfas, betongbranschen kan inte slå sig till ro för det.

– Om man tittar på betongen som användes för två tusen år sedan har det ju skett en enorm utveckling fram till i dag. Den utvecklingen måste fortsätta.

Klimatneutral betong behåller sina egenskaper

Förmågan att leva upp till allt hårdare klimat- och miljökrav är avgörande. I branschens färdplan för klimatneutral betong anges år 2045 som ett yttersta mål. Cementindustrin jobbar samtidigt efter en nollvision redan till år 2030.

– 90 procent av klimatpåverkan vid tillverkning av betong kommer från cementtillverkningen och lite mer än hälften av det kommer från den koldioxid som frigörs från kalkstenen, säger Malin Löfsjögård.

I en spaning 50 år fram i tiden ser hon en betong som egenskapsmässigt är ganska lik dagens och en cementindustri som har tagit det nödvändiga tekniksprånget och eliminerat, eller i vart fall kraftigt minskat, sina koldioxidutsläpp.

Alternativa bindemedel är en del av lösningen

Med spänning följer Malin Löfsjögård också forskningen kring och utvecklingen av alternativa bindemedel, exempelvis av risskal.

Redan i dag används slagg och flygaska i stället för cement. Det är troligen ingen långsiktig  lösning för framtiden. Tillgången på dessa industriella restprodukter kommer att minska på sikt, då de industrier som ger dessa restprodukter ställer om för minskad klimatpåverkan.

Men så länge som industriella restprodukter som slagg och flygaska finns att tillgå, är det bra att de tas om hand och kommer till användning, anser Malin Löfsjögård.

– Då köper man sig ju också tid genom att omedelbart kapa utsläpp och klimatpåverkan. Vi måste skynda långsamt, för det är viktigt att vi inte tummar på betongens kvalitet.

Carbon Capture and Storage (CCS), infångning och långtidsförvaring av koldioxid exempelvis under havsbottnen, är nyckeln till att nå hela vägen fram, enligt Malin Löfsjögård, som har svårt att se att kalkstenen kan fasas ut helt och hållet.

Men först måste tekniken testas i större skala, regelverken anpassas och den berörda industrin göra de nödvändiga investeringarna. Det sistnämnda är ett vågspel.

– Visst, en dag kan aktörerna i branschen stå där med kniven mot strupen, men de måste ju också veta att de har avsättning för sin produkt. Här behövs ett gemensamt risktagande tillsammans med staten. Det måste finnas medel för forskning och utveckling, säger Malin Löfsjögård.

Resurs istället för avfall

Att lagra koldioxiden är ett steg. Det allra bästa vore att återanvända den i annan industri, vilket enligt Malin Löfsjögård vore den yttersta lösningen.

Ökad återanvändning av betong vore också önskvärt, till exempel genom att ta vara på material från rivna byggnader.

Att återvända hela element är kanske teoretiskt möjligt men inte alltid så enkelt. Däremot går det utmärkt att krossa den gamla betongen och återanvända den som vägutfyllnad eller, efter rening, som ballast i ny betong. Malin Löfsjögård ser stora möjligheter.

– I stället för att klassa något som avfall borde det ses som en resurs.

Men den största potentialen ligger varken i att flytta eller krossa material. Allra bäst är när en konstruktion får stå kvar under materialets hela livslängd. I betongens fall många år, vilket är en tillgång värd att ta vara på.

– Om en kontorsfastighet görs om till bostäder måste inte allt rivas. I stället kan kanske stora delar av stommen vara kvar. Det ger en flexibel användning av det som vi bygger, säger Malin Löfsjögård.

Skräddarsydda betongrecept sparar resurser

I framtiden gäller det att dra fördel av alla materials fulla potential, optimera dem för deras tänkta användningsområden och att endast använda den mängd material som behövs.

Många byggherrar och betongtillverkare jobbar redan så.

– Förr körde man ofta samma betongrecept i hela huset. I dag finns det möjligheter att skräddarsy recepten och till exempel ha mindre mängd cement i de delar som inte är så utsatta. Redan där kapar du rätt mycket i klimatpåverkan, säger Malin Löfsjögård.

Hon är övertygad om att betongbranschen kommer att nå miljömålen och att materialet är här för att stanna.

– Betongen är med och bygger samhället. Det är inte bara ett hus eller en bro, utan faktiskt en förutsättning för hela vår tillvaro, att vi kan bo, leva och jobba.